Re: eidechse and hexe (on witches and lizards)

From: Torsten
Message: 66166
Date: 2010-05-29

--- In cybalist@yahoogroups.com, "Brian M. Scott" <BMScott@...> wrote:
>
> At 3:20:16 PM on Friday, May 28, 2010, andythewiros wrote:
>
> > --- In cybalist@yahoogroups.com, "Joao S. Lopes"
> > <josimo70@> wrote:
>
> >> What are the IE etymologies for:
> >> Germanic *eg(W)i-dexsan "lizard"
> >> Germ. *xaga-tussan "hag"
>
> > I know the first part of *agWi-thehso:n "lizard" (the *a
> > was umlauted to /e/, and it's /T/, not /d/, cf. OE a:thexe
> > and Old Saxon egithessa, egithassa; I believe <ewithessa>
> > may also be documented for OS) comes from PIE *ogWhis
> > "snake", like Greek <ophis> (which I believe means
> > "viper") and Sanskrit <ahi-> (I believe "snake"). The
> > second part looks like a derivative of IE *teks-
> > "construct, make, weave, etc." but I don't know what the
> > semantic connection would be.
>
> The Germanic etymological database at starling.rinet.ru
> makes it *agWi-þahsjo:n, deriving the second element from
> *þahsu-z 'badger'.
>
> Kluge, 24th edition:
>
> Eidechse: (8. Jh.) mhd. egedehse, eidehse, ahd. egidehsa,
> ewidehsa, as. egithassa. Aus wg. *agwi-pahsjon 'Eidechse',

That would be
ewidehsa, as. egithassa. Aus wg. *agwi-þahsjon 'Eidechse',

Still don't have OCR, Brian? ;-)

> auch in ae. adexe. Falls anord. eydla “Eidechse” auf
> dieselbe Grundform zurückführt, wäre sie gemeingermanisch.
> Die lautlichen Verhältnisse sind jedoch noch nicht
> ausreichend geklärt, zumal bei diesem Wort in späterer
> Zeit starke Umgestaltungen aufgetreten sind, die auch für
> die frühe Zeit nicht ausgeschlossen werden können (vgl.
> etwa die verschiedenheit des altnord. und des westgerm.
> Wortes). Im Vorderglied dürfte aber ein altes Wort für
> 'Schlange' stecken (ig. *og(wh)i- in ai. áhi-, gr. óphis
> u.a.); im Hinterglied am ehesten eine zu ig. *tek-
> 'laufen' gehörige Bildung (eine s-Bildung bei dieser etwa
> in lett. teksnis 'Bote, Bedienter'), so daß die Eidechse
> als 'Schlangenläuferin' (”laufende Schlange”) bezeichnet
> wäre.
>
> Duden, Herkunftswörterbuch:
>
> Eidechse: Der westgerm. Tiername mhd. egedehse, eidehse,
> ahd. egidehsa, mniederl. êghedisse (niederl. hagedis),

So the supposed *eg(W)i-dexsan and *xaga-tussan "hag" might be the same word?

> aengl. aðexe ist eine verdunkelte Zusammensetzung. Das
> erste Glied *agi- könnte mit griech. óphis 'Schlange' (aus
> *oguhis; vgl. Unke) verwandt sein, der zweite Bestandteil
> könnte mhd. dehse 'Spindel' sein.
>
> This suggestion is also found in Pokorny and, with a
> question mark, in Köbler.
>

de Vries
eðla, eyðla, øðla f 'eidechse'
(grundformen *aiðilon und *aiðulōn),
nisl eðla, anorw øyðla,
nnorw dial ødla, ørle, øle und ela, æla, eila,
aschw ödhla, ydhla, nschw ödla, ada ödle, ödele, nda øgle
Gewohnlich verbunden mit der unter eisa 1 behandelten
idg wzl *aidh 'brennen',
aber nach Torp Ordb 883 < *iðalōn, *iðulōn zu
gr α`ιθαλίων 'russbraun'

Dansk Etymologisk Ordbog
øgle en; glda. ødlæ, ydel,
no. øgle, no. dial. ødla, ela,
fornsv. ødhla, ydhla, sv. ödla,
oldnord. eyðla, øðla, eðla f.;
vel af germ. *aiðulōn, *aiðilōn 'den rødbrune',
til ie. *ai-dh- 'brænde, lyse',
hvorom se u. I. ild.

cf
http://en.wikipedia.org/wiki/Fire_salamander
'It is possible that the name of the species derives from old tales of these amphibians: the salamanders hide within holes and crevasses in damp wood and tree trunks. When humans cut down wood to use for heating, the salamanders often remained hidden within. When a fire was lit, the heat forced the animals to leave the wood and crawl to safety, because of this they appear as though they were "crawling from within the flames".'

and
http://en.wikipedia.org/wiki/Salamander_%28legendary_creature%29



Hellström
http://runeberg.org/svetym/1317.html
ödla, i vissa sv. dial. även örla o. ögl(a),
varom nedan, fsv. ödhla, ydhla
= isl. eðla, eyðla,
no. ødla (öla, örl, eîle m. m.),
ä. da. öd(e)le, da. øgle;
med åtm. delvis dunkel vokalväxling o. oviss härledning.
Enl. förf. Etym. Bemerk. s. X f. n.
(o. sedermera bl. a. Torp Etym. Ordb. samt med tvekan Falk-Torp)
utgå de olika formerna från
germ. aiðulon, *iðalon, *iðulon till
ie. roten idh, aidh, brinna, glänsa
(varom under id 1), närmast till
ett färgadj. på -al, -ul,
motsvar. (med annat avljudsstadium)
ty. eitel = sv. idel (egentl.: glänsande), vartill
ty. fisknamnet aitel, Leuciscus cephalus el. latifrons, färna
(förf. Språkv, sällsk. i Ups. förh. 1891 - 1894 s. 98);
i så fall egentl.: den rödbruna el. dyl.;
jfr t. ex.
grek. pingalos Hesych., ödla: sanskr. piñgala, brun.
Denna härledning synes mig alltjämt sannolik,
men snarast ha samtliga formerna utvecklats ur en gemensam stamform,
o. i så fall utan tvivel
*aiðulon, varav
øyðla = ödla
(någon berättigad anledning att förneka möjligheten av u-omljud av ai torde icke finnas; Noreens konstruktion, Aschw. gr. § 69 a. 2,
*aiþwilon är obehövlig o. från ordbildningslärans synpunkt knappast
antaglig).
No. eila å ena sidan o.
isl. eðla å den andra
kunna med Kock Sv. ljudhist. 1: 200 förklaras ur
*aiðilon under antagande av accentväxling
(med ljudlagsenlig acc. 1: eðla, med analogisk acc. 2: no. eila).
Fsv. ydhla har snarast utvecklats ur
ödhla;
jfr Kock anf. arb. 2: 33.

- Ty. eidechse (fhty. egidehsa) = fsax. ewithessa är ej besläktat
(bl. a. fört samman med grek. óphis, orm, av *ogWhi); f. ö.
uppträdande med skiftande, på ombildning beroende yngre former. Med dessa bör
ock sammanhållas
ags. áðexe (eng. ask[er], vattenödla);
dess áð- överensstämmer väl blott tillfälligtvis med aið- i ödla.

- En sammansättning med orm- föreligger i
ä. nsv. ormärla (= ä. nsv. o. sv. dial. ormil(l)a m. m.;
alternativt ännu hos Dalin 1853), med samma övergång av -ðl- till -rl- som i
dial. örla ovan (jfr no. örl);
se särla o. Noreen Aschw. gr. § 257. 2 anm. 5.
Norrl. o. ösv. dial. ögl- beror på en speciellt dialektisk ljudutveckling.

- I övrigt ega de indoeur. språken en mängd sinsemellan obesläktade
bildningar för ’ödla’. En del beteckna ödlan såsom ’den med fötter
el. ben försedda’ i motsättning till ormen; jfr
sv. dial. fyrfota (allmänt),
no. fjorfølla,
da. firben, ty. dial. viergebein
(jfr fra. dial. catrepis o. senlat. quadrupedia);
lat. lacerta (fra. lézard, eng. lizard,
även i alligator {se d. o.],
till lat. lacertus, överarm; dock ej alldeles säkert),
grek. kolotes (: kõlon, ben, led; se kolon),
sanskr. palli (*padl-, till fot, Liden KZ 40: 260) osv.;
en del andra äro etymologiskt dunkla. Även krokodil (grek. krokódeilos) var urspr. en grek.-jonisk beteckning för ödla.
Gemensam indoeuropeisk beteckning saknas; samtliga namnen äro enspråkiga el. stanna inom språkfamiljen (lån o. ovissa etymologier franräknade).

- Möjl. kan den rika terminologien bero på eufemistiska hänsyn. En del
såsom
ty. eidechse o.
sv. dial. fyrfota
göra intryck av omskrivningar (’kenningar’) av samma slag som t. ex. de under nalle o. spindel anförda.


And, FWIW

UEW
sзŋćз (sзŋćз-lз) FU ~ sзčз (sзčз-lз) FU 'Eidechse' U

Finn. sisilisko, (SKES dial.) sisiliska, sisiliiska, sisilieska, sisarlisko, sisälisko, sisäliskö, sikalisko 'Eidechse; Lacerta';
est. sisalik (Gen. sisaliku), (SKES dial.) sisulik, süsalik, sisask |

lapp.
(SKES) Ruija tydtjol,
Arjepluog di3^3^ol,
N stæ3^'3^âlâges ~ stæ:3^âlâgges ~ dæ:3^âlâgges ~ dæ3^'3^âlâgges
-g'ga-,
L tädtjulij, tädtjulahka ~ städtjulahka,
(T. I. Itk., WbKKlp. 580) T taŋļiŋgke, Kld. ťš´eńďťšļèŋk, Not.
ťš´ėä`Dťš´ļei |

tscher. KB šäkšäľə, J šəγəzäľə, U B šə^ŋšaľe, M šiŋšaľe,
(Troickij, mitg. Wichm.: FUF 6:37) šemšàlja |

wotj. S keń3^´ aľi, K keńžaľi, G keń3´aľi id., G vu-keń3´aľi
'Schlammbeißer (Fisch); Cobitis fossilis' (vu 'Wasser') |

syrj.
S ćo3´ul, V 3´o3´uv, P 3´o3´i:v 'Eidechse',
PO ću3´өl 'kleiner Fisch' |

ostj.
(OL 55) V sosəl, DN săs, Kaz. sŏsəл, O săsəl,
(879) DT săst 'Eidechse' |

? wog.
(Kann - Liim.: MSFOu. 101:731, 732) LO sosla 'Sosla (-Tier),
(Kann.-Liim.-Virt.: MSFOu. 113:236) ein mythisches Tier',
(Munk.: KSz. 1:207) L soslä, sosla, N sossėl 'eidechsenartiges mythisches Tier; (L N);
(MSz.) eine Art Untier (N)' ||

sam.
jur. (473) O tānc, OP tāns 'Eidechse (O OP), Schlange (OP)';
jen. Ch. taďu, B tazu 'Neunauge';
twg. tansu;
selk. (Erd.) Ta. tüši,
(Leht.: MSFOu. 122:328) Tur. tüsi, Ke. tyssa, tyssä, tyssa,
(Donn.: MSFOu. 67:75) Ty. čöš 'Eidechse';
kam. thenze, tonzə, tanzə;
koib. (Beitr. 177) tanza;
mot. (ebd.) tanže;
taig. (a.a.O. 303) taansche.

Vgl. alt.:
ma.-tung *sisel-e: >
tung. hisele, lam. Ä«sel, gold, isele 'Eidechse'.

Finn. sko, ska, skö, est. k, sk, lapp. gge(s),j, hka usw. sind
Ableitungssuffixe. Finn. sisarlisko, sisälisko, sikalisko sind volksetymologische Bildungen (vgl. sisar 'Schwester', sisä 'das Innere', sika 'Schwein').

Lapp. anlautendes t usw. kann mit dem affektiven und tabuistischen Charakter des Wortes zusammenhängen, st im Anlaut kann unter skandinavischem Einfluß entstanden sein.

Anlautendes k im Wotj. ist möglicherweise das Ergebnis einer Dissimilation *ćeń3^´aľi >keń3^´aľi. Wotj. ľ ist unter dem Einfluß des folgenden i aus früherem *l entstanden. Über die Erhaltung des nasalen Elements im wotj. inlautenden ń3^, ńž s. Uotila: MSFOu. 65:368.

Im Syrj. wurde - mit Ausnahme von S ćo3´ul - unter dem Einfluß des
inlautenden 3´ stimmloses ć zu stimmhaftem 3´.

Ins Wog. gelangte das Wort möglicherweise durch Vermittlung der ostj. Folklore aus den benachbarten ostj. Norddialekten.

Anlautendes č im Selk. ist unregelmäßig.

Das Wort hatte möglicherweise affektiven und tabuistischen Charakter, wodurch sich die lautlichen Unregelmäßigkeiten erklären ließen: im FU kann das inlautende *ć das auf Grund des Sam. und einiger FU Sprachen erschließbare anlautende *s assimiliert haben, *s >*ś >*ć. Möglicherweise ist in dem Wort bereits zur Zeit der U Grundsprache der Wechsel *ŋć ( > *ńć) ~ *ć erfolgt.

In FU Zeit trat ein Ableitungssuffix *lз an das Wort.

Onomat.

Lindström: Suomi 1852:85;
Europaeus: Suomi 1870:38;
Anderson, Wandl. 227;
Wiklund: MSFOu. 10:194;
Genetz: VähKirj. 23/2:44;
Suomi 1897/13:44;
Munkácsi: KSz. 1:207, Nyr. 29:158, VNGy. 2:0330-5;
ÁKE 311;
Wichmann, WotjChr. 66, FUF 6:37, 38, 11:256,15:13, JSFOu. 30/6:20, TscherT 93;
Setälä: FUF 2:248 Anm., FUFA 12:98, JSFOu. 30/5:49;
s-Laute 66-7;
Paasonen: FUF 6:240, 9:121; Beitr. 176,218;
Gombocz: NyK 45:19;
Jacobsohn, ArUgrof. 26;
Toivonen: FUF 19:169, 184, 233, Vir. 1932:149;
Uotila: MSFOu. 65:32, 33, 367-8;
Lakó: MNy. 29: 175;
K. Donner: MSFOu. 67:75;
O. Donner: MSFOu. 71:38;
Lehtisalo: MSFOu. 72: 146, 159;
Räsänen: Vir. 1947:166, VJa. 1968/1:48;
FUV;
Kannisto-Liimola-Virtanen: MSFOu. 113:236;
Collinder, CompGr. 55, 132-3;
Lytkin, VokPerm. 37, 72; Uc^afv: SFU 2:248;
SKES;
ESK.

...

?tońćз, ?sońćз 'Wurm' FU
?[Lüd. (Kuj.)
t'š´üňďž´ 'onkimato, kastemato; Angelwurm, Regenwurm',
(Toiv.: FUF 19: 184) t'š´ünďž´ü id.;
weps. (Set., mitg. Toiv.: FUF 19:184) tšonžud (Pl.) 'Fischköder'] |

?wog. (WV 70) TJ tańś, KU tōńś, P tōńś, tuńś 'Wurm'.

Als anlautende Konsonanten kommen *t oder *s in Frage, auf Grund der Belege in den einzelnen Sprachen kann jedoch nicht festgestellt werden, welcher der beiden Konsonanten im FU im Wortanlaut stand. Im Lüd. und Veps. fand im Anlaut ein sekundäre Affrikation statt. Im Lüd. ist unter dem palatalisierenden Einfluß von ďž´ ein Übergang in der Vokalharmonie eingetreten.

Nach Paasonen (Beitr. 177 mit ?) ist das oben genannte wog. Wort ein sam. Lehnwort (vgl.
jur. tānc, tans 'Eidechse, Schlange',
jen. tasu 'Neunauge',
twg. tansu id. usw.).
Das ist jedoch aus semantischen Gründen nicht akzeptabel.

Sam. jur. tānc 'Eidechse' usw. gehört entgegen der Meinung von Gombocz (NyK 32:210) und Setälä (FUFA 12:98, JSFOu. 30/5:51 mit ?) nicht hierher, sondern zur Wortfamilie *sзŋćз ... 'Eidechse' U.

Toivonen: FUF 19:184.


FU *s- (supposedly)
normally > s- in Finno-Permic,
http://en.wikipedia.org/wiki/Finno-Permic
t- (l-, j-) in Ugric
http://en.wikipedia.org/wiki/Ugric
but occasionally and irregularly t- appears in Finno-Permic.



Torsten