Re: Morimarusa

From: tgpedersen
Message: 62380
Date: 2009-01-07

--- In cybalist@yahoogroups.com, "tgpedersen" <tgpedersen@...> wrote:
>
>
> > If Proto-Germanic from Silesia is a language of Jastorf people in
> > Silesia, the languages of Jastorf were Para-Germanic. If it came
> > from the east, they were not closely related to Germanic. The one
> > word we have in Cimbric in Morimarusa "dead sea" of the
> > Skagerrak. That doesn't look Germanic. Cf. Lat. mortu-, Venetic
> > murtuv-, ChSl. mrUtvU, Celtic marwo-.
>
> *mar-/*mor- in the sense "sea" has /a/ in Germanic,
> cf. for ON de Vries
>
> 'marr 1 m. 'meer, see' (< urn. *mariR),
> fär. mar-, marrur, nnorw. mar, nschw. da. mar-;
> vgl. shetl. mar. — got. mari saiws, ae. mere 'see, sumpf, as. ahd.
> meri, afr. mnl. mere. —
> lat. mare,
> gall. Morini, Aremorici VN., air. muir (< mori),
> asl. morje 'meer', lit. mãres 'haff'. —
> vgl. mara 2, maralmr, merki 2, merski, mærr und mo,rulfr.
>
> Für den Wechsel der bed. 'meer' und 'morast' vgl. flói.
> Mit hinsicht auf mór 'sandige ebene', vergleicht Torp, Wb. 411 noch
> nschw. dial. mar 'untiefe bucht, see', fär, mar 'schlamm', ndä.
> dial. mare 'moorland'; also bed. entw, 'morast' > 'strandmoor' >
> 'meer' ? —
> Dagegen unter anknüpfung an lat. amarus auch erklärt als Salzwasser
> (H. Schröder, Ablautstudien 1910, 7-8). —
> Finn. meri, wot. estn. meri, liv. mér, kann aus dem germ. aber auch
> aus slav. oder balt. entlehnt sein (Thomsen 2, 198). — Die
> umlautlose form marr viell. unter einfluss von Zss. wie maralmr,
> marbakki (Neuman APhS 4, 1930, 239; wenig wahrscheinlich).'
>
> but there are a few words with *mor- for "sea" which could be
> survivors of the language the Cimbri (among others) spoke.
>
> de Vries:
> 'mo,rueldr, maurueldr m. 'meerleuchten'
> [a bioluminiscence phenomenon caused by algae,
> http://da.wikipedia.org/wiki/Morild
> http://earthobservatory.nasa.gov/Features/glowingalgae/
> no Engl. name?]
> nisl. maurildi, fär. mureldur, nnorw. moreld, maureld, mørueld,
> murueld, nschw. mareld, ädä. marild. — >
> shetl. marelde, marilde, moril; ->
> orkn. miracles (Marwick 115).
> Die formen scheinen sich später an marr 'meer' angelehnt zu haben
> (s. Falk ANF 5, 1889, 123). — Man kann aber auch vergleichen norw.
> dial. maren 'morsch, verfault', marna 'morsch werden', die zu merja
> gehören; vgl. auch meyrr. Die form maurueldr steht neben orw. d al.
> mauren 'bröckelig, verfault', maurvid 'verfaultes holz', nach
> Jóhannesson Suff. 35 zu maura 'wimmeln'.'
>
> 'mo,rulfr m.
> 'Seeteufel, lophius piscatorius',
> nnorw. marul, marulk, nschw. dial. marulk. — >
> orkn. marwol, shetl. marul. —
> vgl. marr 1 und ulfr.
>
> The Gmc.-ness of the second elmt. of either is doubtful.
>
> de Vries:
> 'eldr m. 'feuer',
> nisl. far. eldur, nnorw. dial. e(i)ld, e(i)ll, nschw. eld, dial.
> aild, jald, nda. ild. —
> ae. æl(e)d, as. e:ld, 'feuer, brand' (s E. Schwarz 210),
> vgl. daneben ae. a:l, æ:l 'flamme', ælan 'branden' —
> Etymologie unsicher.
> Nach Sievers IF 4, 1894, 339 germ.. *aila < *aiðla, und dann zur
> idg. wzl. *aidh 'brennen' (vgl. eisa 1), stimmt aber lautlich nicht
> und die Schwierigkeit wird nicht dadurch behoben, dass man einfluss
> eines anderen wortes aus idg. *ale:to (vgl ai. ala:tam 'feuerbrand,
> kohle', lat. adoleo 'verbrenne') annimmt (so Johansson ZfdPh 31,
> 1899, 285-8). Geht man aus von *ailiða, dann hilft uns der verweis
> auf eimr nicht viel weiter, während die Verbindung mit einer wzl.
> *il 'schwellen' (vgl. afr. ili, ae. ile, nnl. eelt 'schwiele', FA
> Wood JEGPh 13, 1914, 500) der bed. nach unbefriedigend ist. —
> vgl. elda 1, eldi 2, elding und Eldir.
> Nur selten in PN. wie Eldgrímr, Eldjárn, Eldríðf.'
>
> and the -ulf- part of the fish name
> http://en.wikipedia.org/wiki/Lophius_piscatorius
> http://www.norden.org/faktaof/text/20havtaske.htm
> http://sv.wikipedia.org/wiki/Marulk
> is probably a translation into Germanic of the -ulk- which occurs in
> the Norw. and Sw. words, which would then means "wolf" in 'Cimbric',
> ie the pre-Gmc. language of the latter territory of North Germanic.
>
>
> Cf Da. ulk "bull rout"
> http://da.wikipedia.org/wiki/Ulk
> http://www.habitas.org.uk/marinelife/species.asp?item=ZG4340
> also known to Danish fishermen as 'Copenhagener'
>
> DEO has another explanation of ulk, Norw. ulk(e), which I find less
> satisfactory.


But, UEW:
'marta 'gelt(e Kuh)' F(innisch-)P(ermisch)
? [Finn. marta, marto 'unfruchtbar infolge Alter',
? marras (Gen. martaan) 'gebrechlich, morsch, matt, hinfällig; hanne;
Männchen; (Set.: JSFOu. 17/4:32) gestorben, sterbend, Vorzeichen des
Todes; totenbleich'
(> lapp. Ko. S må:r,D,es, 'Beute (Fische od. Wild), die wegen ihrer
Absonderlichkeit od. der ungewöhnlichen Art des Erlegens dem Fänger
den Tod prophezeit');
? est. marras (Gen. marda) 'morsch, mürbe, zart, leicht Schaden
nehmend'] |
?[wotj. S muri, K m&^r&^, (Wichm.: MSFOu. 36:13) MU mu:ri 'gelte Kuh'
syrj. P murka 'gelte Kuh', Ud. mur 'jalovaja (o korove)', Le. murjal-,
Ud. murjav-, I murmi- 'jalovetI, ojalovetI',
Ud. murjalem, I murmem 'jalovaja (o korove)'].
<??frühurar.: aw. mar&ta-, mas.^a- 'Mensch, Sterblicher', mpers.,
pers. mard 'Mann'. Syrj. ka ist ein Ableitungssuffix.

Die Zusammengehörigkeit von finn. marta, marto und marras ist aus
semantischen Gründen unsicher. Falls sie zusammengehören, dürfte die
ganze Wortfamilie iranischen Ursprungs sein, anderenfalls läßt sich
nur marras mit Sicherheit aus dem Iranischen herleiten.

Die Entsprechung finn. rt ~ perm. r ist unregelmäßig. Siehe auch
*märtä 'Mensch, Mann' FP.

...

mertä 'Mensch, Mann' FP
M o r d. E mir´d'e, M mir´d'ä 'Mann, Gatte' | w o t j. S (Wichm.) G
murt, K mort 'Mensch (S G K), Mann; Fremder (G)' | syrj. S P PO mort
'Mensch (S P PO), Mann (S P)'.
<frühurar. *mr.tá- od. *mérta-: aw. marəta- 'Mensch, Sterblicher',
mpers., pers. mard 'Mann'.
Das e in der FP Grundform ist ein epenthetischer Vokal, falls sie aus
frühurar. *mr.tá- entlehnt wurde. Durch die Finnopermier wurde
möglicherweise die Nominativform *mr.tah. od. *mértah. entlehnt.
Siehe auch *marta 'gelt(e Kuh)' FP.
Das irrtümlich hier eingeordnete finn. (SKES) marras (Gen. martaan),
marta 'gestorben, sterbend, Vorzeichen des Todes; totenbleich' (...)
gehört aus lautlichen Gründen nicht in diesen Zusammenhang, sondern es
ist eine unabhängige Entlehnung aus dem Iranischen.'


However, de Vries:
'morkna schw. V. 'morsch werden, verwelken',
nisl. norw. morkna, nschw. murkna. — > me. morknen 'verfaulen'
(Björkman 217); > orkn. murten (Marwick 119); > lpN. mo,rkidet
(Qvigstad 238). —
Gebildet zu einem nicht überlieferten *morkinn 'mürbe, morsch', vgl.
nisl. morkinn, nnorw. morken, nschw. murken. —
mhd. murc 'morsch, mürbe, faul'. —
air. meirc 'rost'.
Neben *merg^ steht auch *merk, vgl. lat. marce:re 'welk, schlaff
sein', ai. marká- 'hinsterben, tod', mir. bre:n (< *mrakno-) 'morsch,
faul' und got. gamaurgjan 'abkürzen', ae. myrge (ne. merry)
'kurzweilig', ahd. margfari 'gebrechlich' (IEW 739-740). —
vgl. morð 2 und morna 2 und weiter zur idg. wzl *mer in merðr.'

Hellquist:
http://runeberg.org/display.pl?mode=facsimile&work=svetym&page=0594
mör = fsv., da. = isl. meyrr; jfr 110.
maurast, bli skör; av somliga betraktat som besl. med grek. amaurós,
svag, o. hörande till en rot (s)mu, gnida, söndersmula o. d.;
i alla händelser en parallellbildning till germ. *murwia- (ty. mürbe)
osv. (varom murken); knappast däremot, såsom också antagits, besl.
med dessa senare ord. Jfr myra.


*morG- > *marW- > *maru- ?

So,
Finno-Permian, Germanic, Celtic, Cimbric, ultimately Iranian?

How about this?
http://en.wikipedia.org/wiki/Mors_(island)
http://da.wikipedia.org/wiki/Mors
Once a landscape name?


Torsten