--- In
cybalist@yahoogroups.com, "tgpedersen" <tgpedersen@...>
wrote:
> PIE *kap- is not a problem, Proto-Germanic *kap-, supposedly from
PIE
> *gab- is. Dutch kappen "cut", Swedish kapa "steal" etc must
therefore
> have another source, ie. be loans, from a substrate or otherwise.
> It's interesting that they coexist with roots like Sw
haffa "grasp",
> which might be the same root after Grimm, ie Germanic. Also that
the
> semantics of these words is maritime.
Hellquist (multimentioned today, sorry) connects it via Frisian to
Lat. caupo. I can't judge the probability of /â/ in Frisian
from /au/.
Lars
1. kapa, uppbringa fartyg, tillskansa
sig, 1796: kapa bort, om fartyg; 1833,
Dalin 1850: kapa bort i bildl. anv.;
1853: kapa åt sig; från ett ord motsv.
ofris. o. höll. kapen. Härtill sbst. kap,
t. ex. Kellgren, Bellman, äldst i förb.
fara cl. gå på kap o. 1715, jfr höll.
kaap f., kaperi. Saiinol. egentl, ett
frisiskt ord: till fris. kâpia, köpa, kap,
köp, byteshandel (se köpa), med
ungefär samma betydelseutveckling som i
byta. Enl. andra egentl.: lura på, till
mholl. kapen osv., gapa, se sig omkring.
- K apar e = da. kaper, från höll.
kap er.
2. kapa el. (nu sällan) kappa,
avhugga, om tåg o. d., Rosenfeldt 1698:
kappa, 1801: kapa = da. kappe, från
Hy., ty. kappen, i mholl. även: skära
sönder, möjl. av romansk härkomst; jfr
mlat. cappare, skära, spän. capar,
ka-strera (se kapun) m. fl.